Den där trötta känslan smyger sig allt närmare, du kliver av bussen och det är kallt och blåsigt. Slasket på vägen blöter ner dina fötter som för stunden skyddas av ett par inte allt för hela Converse. Skinnjackan saknar huva och allt du vill är att lägga dig i sängen, dra täcket över huvudet och försvinna in i en drömvärd.
Helt plötsligt har vägen du går på blivit täckt av snö, helt orörd och dina fotspår är det första som förstör den där helvita bilden. Du stannar upp, med ett leende på läpparna gör du ett hjärta i snön. Går ett halvt extra varv för att inte förstöra ditt nya konstverk. Efter några steg stannar du igen och kikar över axeln. Leendet sitter fortfarande klistrat på läpparna och all den där kylan är borta. Det känns som om någon har öppnat sin dörr och släppt in dig, räddat dig från blåsten.
Allt har plötsligt blivit snäppet ljusare, det liksom skimmrar om livet.