Antingen så är det för att det utanför fönstret är så grått eller för att hösten är deprimerande som gör att jag känner som jag gör. De dagliga skratt som fyller mitt liv i vanliga fall har tagit ledigt en vecka.
Igår blev jag snuvad på skratten, 97% säker på att det faktiskt var Alle jag såg.
Fast som en liten räddare i nöden dyker ElinS upp och så ska vi på stan, käka middag och sedan bio. Trevligt värre!

Så dra på ett leende och skit i resten. Funderar också på att byta hårfärg, hoppas att de har tid på Torsten i veckan.