OCH I ETT ÖGONBLICK

Livet flyter fram. Inget särskilt händer, inte just nu ialla fall. Det känns som om när jag lämnar tentasalen den 3 juni ska världen le mot mig och livet börja. Till jobbet kommer igång, ja men ni förstår vad jag menar. Hur fantastisk våren ändå är med solen som just lämnat Luleås himmel och värmen som sakta smälter all den vita massan som förpestat livet i hur många månader som helst så känns det som om allting väntar.
Att jag dessutom är alldeles för envis för att ta tag i saker som jag anser inte är min tur denna gång gör ju inte saken bättre. Men för att saker och ting ska ändras måste väl någon ta första spadtaget? Eller? Det är synd att jag inte riktigt greppat tankeöverföring ännu. För hur bra det än är med att prata om känslor och säga vad man vill så är det inte många som gör det. Att andra inte bara inser vad de ska göra och fullfölja det. För hur underbar skulle inte världen vara då?




Kommentarer

Namn
Mail...
Blogg

Trackback