När de oroliga nätterna infaller då vet man. Varvtalen sänks från tio till tvåtusen, allt behövs processeras. Hur lång tid det tar beror på hur snabbt allt har snurrat innan. Den här gången, lite drygt en vecka. En återladdning som inte blev som väntat. Nya löften kom när de gamla grusades. Minnen som bröt sig lös och kom upp till ytan. Känslan av ingenting som fort försvann.

Med insikten att nära och kära betyder allt och att en femtedel snart är bakom mig tar jag mig an de sista 25 procenten.

Några minuter som underlättar vardagen och ökar förväntningarna inför kommande sommar gjorde inte det hela sämre. Längtan efter lite asfalt under däcken kan vara stor, men så stor?