På min väg till skolan passerar jag två grabbar som dragit ut varsin stol samt en grill. Köttet (eller vad det var..) ligger på och allt känns så där lagom härligt. Termometern visar drygt tio grader i skuggan på min balkong och jag förvånas över de framtöade cyklarna som varit nästintill gömda.

Hade jag bara kunnat dra på mig solglasögonen och haft tid att snöra conversen hade det varit totalt awesome. Men med en förkylning som jag hoppas är på bortgång funkar inte linserna så bra, glasögon är vad som gäller. Och hur mycket reklam det görs för solglasögon utanpå glasögon skrattar jag reklamen i ansiktet. Aldrig.

Påsken verkar komma springande med stormsteg, är det bara för att man på senare år smygit bort från kyrkan eller vad är grejen? Alla kycklingar och ägg som bombarderar bloggvärlden... Jag har inget påskpynt och vill inte ha det heller. Tror att det är de glada färgerna som glädjer oss efter en himla deprimerande årstid. Och färger, ja det har jag redan. Så det så.

Livet flyter fram. Inget särskilt händer, inte just nu ialla fall. Det känns som om när jag lämnar tentasalen den 3 juni ska världen le mot mig och livet börja. Till jobbet kommer igång, ja men ni förstår vad jag menar. Hur fantastisk våren ändå är med solen som just lämnat Luleås himmel och värmen som sakta smälter all den vita massan som förpestat livet i hur många månader som helst så känns det som om allting väntar.
Att jag dessutom är alldeles för envis för att ta tag i saker som jag anser inte är min tur denna gång gör ju inte saken bättre. Men för att saker och ting ska ändras måste väl någon ta första spadtaget? Eller? Det är synd att jag inte riktigt greppat tankeöverföring ännu. För hur bra det än är med att prata om känslor och säga vad man vill så är det inte många som gör det. Att andra inte bara inser vad de ska göra och fullfölja det. För hur underbar skulle inte världen vara då?

Jag har världens grej på gång, om längtan till sommaren har varit stor är det ingenting mot vad den är nu.
Den 6 juni smäller det. Jag och ElinS sätter oss på ett plan från Falmark till Arlanda. Och därifrån vidare till... ROM!

A är de inte najs så säg?

Bokade igår och väntar nu bara på att SAS ska fatta att vi har bokat biljetter.

Nu stöttar vi 100%

Efter en dag och afton med goda vänner på middagsbesök väntar jag på att AIK ska avgöra. Sedan sängen.
Skellefteå till helgen, vi kanske syns?

Efter en galen vårdag kommer snö. Nu verkar det vara borta men ändå. AIK spelade skitmatch och jag skiter i nolleåterbäring. Har påbörjat ett projekt, men eftersom det endast verkar vara jag som bryr mig lite om den har sketna bloggen tänkte jag att jag inte behöver berätta vad.

Hoppas på morgondagen.

Och ångesten kommer smygande. Måste åka igen och vad har jag gjort i helgen?

Såg faktiskt Hur många lingon finns det i världen? igår med familjen och morbror med familj. En himla mysig film. Gå och sedan medan den fortfarande visas!

Alltid bra. Nu känns det fint. Har utöver det andra även bytt tavla i hallen. Snickrade ihop en ny fin under eftermiddagen. Vad tycks?

Sorry för den kassa kvaliten, men that´s life.
Under ugglorna står det: today is awesome

Vår, eller nästan. Invigde nya solglasögon idag. Najs. Nu mat.

När de oroliga nätterna infaller då vet man. Varvtalen sänks från tio till tvåtusen, allt behövs processeras. Hur lång tid det tar beror på hur snabbt allt har snurrat innan. Den här gången, lite drygt en vecka. En återladdning som inte blev som väntat. Nya löften kom när de gamla grusades. Minnen som bröt sig lös och kom upp till ytan. Känslan av ingenting som fort försvann.

Med insikten att nära och kära betyder allt och att en femtedel snart är bakom mig tar jag mig an de sista 25 procenten.

Några minuter som underlättar vardagen och ökar förväntningarna inför kommande sommar gjorde inte det hela sämre. Längtan efter lite asfalt under däcken kan vara stor, men så stor?

Har jobbat på med uppgifter till Konstnärlig träning idag. Perspektiv ritning hit och dit.. Galet less blir man, särskilt när det inte riktigt blir så bra. Suck.

Det ställe alla mina tankar går mot. ROM. Troligtvis blir detta en kompisresa i början av juni. Mitt i allt historiapluggande känns det väldigt lockande att man snart kanske får vara där. Gå i Michelangelos fotspår och njuta av en cappucino och lite glass på ett litet café i mitten av Rom. Shit, att man så gärna vill något.. Ge mig Rom i sommar!

Efter en helg börjar livet gå mot det normala, kroppen börjar återhämta sig men förkylningen hänger i. Har skolarbete att göra men det lockar väldigt lite, borde städa, ja ni fattar. Vill inte.

En kväll kvar, en förmiddag och sedan helg. Så himmelskt skönt det ska blir när allt är över. Har väl totalt 6 timmars plugg idag, tänkte mig någon timme till men först middag.

Jag börjar se ljuset trots att det värsta är kvar. Mina tidigare fysikkunskaper har kommit smygande tillbaka och jag har kommit på mig själv flera gånger idag med att sitta och le igenkännande när jag har räknat. Hoppas att detta är ett bra tecken. Vore så hemskt skönt med två godkända tentor denna period.

Håll tummarna för mig imorgon. 9-14, då gäller det!

Efter gårdagens prövning satte jag igång med storstädning. Om anledningen var att det var extremt ostädat eller för att undvika mera pluggning är svårt att säga. Men några timmar senare var det skinande rent och nu kan nog till och med självaste Kungen komma på besök. Fast, alla fysikpapper och böcker ligger över hela köksbordet.
Just det, en hemskhet i veckan räcker inte. Så nära som på fredag kommer nästa fem timmars pass i F40.

Så troligtvis kommer jag under lördagens arbete att rabbla Newtons tre lagar och räkna på friktion mellan färgburkar. Men efter det så kommer en underbar vecka utan skola. Ja, lite arkitekturhistoria och en hel massa ritande förståss men det känns inte så allvarligt. En tripp till IKEA samt andra roliga saker tänkte jag hinna med.

Vektorerna v1, v2, v3 är linjärt oberoende om och endast om x1v1+x2v2+x3v3=0 har det triviala lösningen, dvs x1=x2=x3=0.

I morgon gäller det, håll tummarna för mig mellan 9 och 14 så hoppas jag på att vara bland de 7% den här gången.

Våren knackar snart på dörren. En vecka kvar till total tentaångest men sedan lättar det. När alla andra njuter av sportlov traskar jag på i två veckor till innan det blir lite ledigt.

Förra veckan hände det otroligt mycket, för att vara vardagar menar jag. Onsdagen, Vårmiddag med hela institutionen för samhällsbyggande och naturresurser. En gratis tillställning som bjöd på Cheesecake med rökt ren och persilja, Helstekt fläskfilé med potatisgratäng och hjortronparfait på en spegel av kolakräm. Ganska värt faktiskt, med lite kul underhållning också.
Torsdagen bjöd även den på kvällsunderhållning. Denna gång på lägre nivå men med lika god mat. Tacopaj med sallad och sedan hallonpizza med glass hos Per och Camilla. En kul grej som jag hoppas vi kan hålla i, nästa gång hos Alexander?

Helgen spenderades i Skellefteå med jobb på lördagen, invigning innebar många kunder och mycket att göra. En försmak på sommarens arbetsbörda. Firade även farfar och mamma som fyller år till veckan.

Nu börjar pluggandet på allvar, vi syns på andra sidan!

I denna vardag som sakta men säkert verkar gå mot något som kan kallas för vår, ljuset inte värmen, gäller det att ha något som piggar upp. Tänkte att ni skulle få träffa en av mina nya kompisar som ger det lilla extra.

Starke Adolf

Update: Nej faster, inget eget. Lagerhaus is the shiet. Men Js lilla tjej har faktiskt en kompis. Ska visa den en annan gång.

Efter många om och men står tio alldeles färska matlådor i frysen. Lovande goda och en räddning för några dagar framöver. Toppen.

Efter en dag med fyra års kalas tema Hello kitty och middag på Max var det dags att sätta sig på bussen mot norr. Åkte med fina vänner och även denna gång behövde vi inte betala. Skyll er själva bussbolag!

Har gjort lite arkitekturhistoria och tänkte skriva ut schema för veckorna framöver. En tid som känns som en enda lång väntan. Men lite ska väl lysa upp vardagen, sittning den 2(?) mars och inom kort även Halv åtta hos Camilla. Haha, det är najs. Dock verkar det vara svårt att få pojkarna att laga maten åt oss, men vi får jobba på det.